..går i upp och ner.
Ena sekunden är allt som vanligt, jag ler, är glad och skrattar.
Andra sekunden är jag ledsen, med tårarna rinnande.
Sen kan jag lika gärna få panik, ångest och inte veta vad jag ska ta mej till.

Och för set mesta..känner jag ingenting. Känslo-stopp.
Fattar verkligen ingenting, tittar på bilder, tänker..men förstår inte, känns som att han fortfarande står och tuggar hö i sin box i stallet..

Men det är så jag hanterar stor sorg, total känslo-stopp, no feelings, bara vara, inte tänka..

Suck.
/Erika