GÄSTBLOGGARE nr 2
Heeeej på er, alla siiimplythebest läsare.Erika frågade om jag ville gästblogga, why not? :)
Jag heter Jenni, bloggar på <a href="http://www.teamlabom.blogg.se/">www.teamlabom.blogg.se</a> en blogg följer mitt liv runt hästarna och i vanliga livet. På tävling - till vardags. I Motgång - I framgång. I sol och regn.... Jag, Jenni Linnea Camilla Bloom, är en 94, bor i ubbhult (5 minuter ifrån Erika) med min mamma&pappa och ibland min bror. Jag har en D-ponny valack, connemara, född 2001, import Irland vid namn Flint Grey, lite långt att säga så vi kallar honom helt enkelt Flinta. Sen har jag en b-ponnytjej som heter Fia som är en glad pensionär och går som sällskapsdam till Flinta. Jag och Flinta tävlar upp till LA hoppning just nu, siktar på Msv nångång nästa år. Jag ska börja andra året på Sveriges Ridgymnasium efter sommaren.När jag var 11 år gammal träffade hon Erika for the first time, jag fick komma till deras stall och borsta och pyssla med erikas små ponnysar Fia och Putte. I början va jag själv i stallet, det va den bästa dagen på veckan eftersom jag totalt älskade hästar men rida kunde jag inte, borsta och gosa räckte bra för mej, jag såg alltid fram emot att få gå av bussen hemma hos Erika och vara där hela eftermiddagen och bara vara.... Efter ett tag började Erika vara med mej i stallet och vi hade väldigt roligt ihop, vi började umgås mer och mer och tillslut även utanför stallet och när Erika fick en ny b-ponny som hette Fonzie fick jag börja rida Fia några dagar i veckan. Jag och Erika drömde om att ta över världen med Fia och Fonzie! Vi skulle tävla hoppning, köpa en lastbil, bli kända...! Vi tränade gymkhana...utan nånstörre framgång, åkte på våran första clear round, lekte nästan vaaarje dag, lärde oss rida tiillsammans, åkte på våran allra första tävling ihop, åkte på ridläger och ja, vi gjorde nästa allt ihop och vi va verkligen bästisar, vi kallade varandra för systrar på den tiden! Sen när Erika fick sin nya ponny Maja fick jag börja rida Fonzie, men jag va ju 12 år då och b-ponny va lite litet för mej och såsmåningom tog mamma&pappa beslutet att jag skulle få en alldeles egen ponny. Då dök Irish Harmony upp hemma hos oss. D-ponnyvalak kallad Hasse, då 15 år gammal, import irland, startad LB med föregående ägare Cecilia, tidigare startad upp till Msv hoppning och samtidigt kom Fia hem till oss med, sällskap till Hasse eftersom Erika hade andra ponnysar och Fia var väl ingen stjärna på tävlingsbanorna direkt.... Hasse var en ponny som gjorde allt i 110 knyck - pigg, het och studdsig - men som vi märke senare, så va han inte allt för rolig i hoppningen, han var en riktig stopper. Vi kämpade på några år men gav upp eftersom han kunde vara riktigt ful och dum. Då hittade vi en enormt biffig, kritvit skitponny vid namn Flint Grey i ett försöljningsstall i landvetter. Connemara valack, född 01 altså 7 år då, precis kommit in från Irland. Oriden, lat, ouppfostrad och allmänt skitjobbig! Men en riktig klippa i hoppningen, hade starter till MsvB+5 som 6-åring. Styrde man mot ett hinder så hoppade han, visserligen i hans egna, sävliga takt men han hoppade, no matter what! Jag föll pladask för Flinta, jag brydde mej inte om att han va som han var utan jag föll för hans personlighet och han kanske va oriden och jobbig men han tog ändå hand om mej... Så vi köpte honom och i agusti 2008 (?) om jag inte minnst fel så kom han hem till oss.Det blev mycket jobb, slit, svett och tårar med denna ponnyn. Hade jag köpt en ponny nu hade jag aldrg köpt Flinta, jag hade fattat att det var alldeles för mycket jobb för dom pengarna vi fick ge men nu är jag väldigt glad att det va Flinta och ingen annan som vi köpte. I början så va allt väldigt svårt, Flinta och Hasse var som dag och natt verkligen och jag fick verkligen kämpa på för att lära mej honom och vi tränade på och när det väl började ta sej, efter ett år eller nått när han äntligen började bli mer välriden, alla olater var borta - han bockade inte, han drog inte ner i huvet i marken, han sköt inte ut bogarna i varende sväng och gick dit han själv ville, han hade slutat bitas, kunde äntligen stå på gången, det gick att lasta honom, han gjock i form och va välbalanserad och fin, han va snällare, smalare, gick mycket bättre och jag red mycket bättre så blev han halt - hovledsinflammation. Han hade boxvila i nästan 1 månad, fick gå i sjukhage länge och det tog många, många månader innan vi var igång igen. Då va det lite som att börja om, vi hade tappat så gott som allt. Men vi kämpade på och tillslut började framgångarna komma. Vi hade nästan alltid nån rosett med oss hem på nästan varje tävling under det året, Flinta va långt ifrån snabbast men han kunde svänga och hoppade no matter what så han va en bra ponny i omhoppningarna och vi hade väldigt roligt tillsammans. Jag och Flinta har bara nästa år kvar på tävlingsbanorna nu, men vi har kommit väldigt lång ihop. Det får man faktist säga. Från att inte komma runt LD, hoppa 60-70 cm banor med 4 eller 8 fel som bäst, rida som en riktigt kratta, inte kunna gå i form eller ens fatta galopp, bitas och vägra lastas - har vi nu kommit till att starta LA och sikta Msv, Flinta är välriden och snygg, jag rider 1000 gånger bättre och har blivit tuff av allt slit med honom, han är snäll som en ängel och den mest väluppfostrade ponnyn man kan hitta och efter allt vi har gått igenom så har vi blivit väldigt tighta, Jenni och Flinta är lika självklart för mej som Pippi och ;Lilla gubben, lika självklart som att gräs är grönt på sommaren. Och jag och Erika, vi är fortfarande väldigt bra vänner även om vi inte ses så ofta, jag vet att hon alltid är en vän att lita på och jag älskar denna tjejen grymt mycket!!!!! ♥ och diggar hennes och emmas blogg, hoppas ni med gör det!! :)Och glöm inte att titta in på min blogg med, <a href="http://www.teamlabom.blogg.se/">www.teamlabom.blogg.se puss på er//Jenni
__________________________________________________________________________________________
Grym tjej, great pony and a great story <3
//Erika o Emma
Jag heter Jenni, bloggar på <a href="http://www.teamlabom.blogg.se/">www.teamlabom.blogg.se</a> en blogg följer mitt liv runt hästarna och i vanliga livet. På tävling - till vardags. I Motgång - I framgång. I sol och regn.... Jag, Jenni Linnea Camilla Bloom, är en 94, bor i ubbhult (5 minuter ifrån Erika) med min mamma&pappa och ibland min bror. Jag har en D-ponny valack, connemara, född 2001, import Irland vid namn Flint Grey, lite långt att säga så vi kallar honom helt enkelt Flinta. Sen har jag en b-ponnytjej som heter Fia som är en glad pensionär och går som sällskapsdam till Flinta. Jag och Flinta tävlar upp till LA hoppning just nu, siktar på Msv nångång nästa år. Jag ska börja andra året på Sveriges Ridgymnasium efter sommaren.När jag var 11 år gammal träffade hon Erika for the first time, jag fick komma till deras stall och borsta och pyssla med erikas små ponnysar Fia och Putte. I början va jag själv i stallet, det va den bästa dagen på veckan eftersom jag totalt älskade hästar men rida kunde jag inte, borsta och gosa räckte bra för mej, jag såg alltid fram emot att få gå av bussen hemma hos Erika och vara där hela eftermiddagen och bara vara.... Efter ett tag började Erika vara med mej i stallet och vi hade väldigt roligt ihop, vi började umgås mer och mer och tillslut även utanför stallet och när Erika fick en ny b-ponny som hette Fonzie fick jag börja rida Fia några dagar i veckan. Jag och Erika drömde om att ta över världen med Fia och Fonzie! Vi skulle tävla hoppning, köpa en lastbil, bli kända...! Vi tränade gymkhana...utan nånstörre framgång, åkte på våran första clear round, lekte nästan vaaarje dag, lärde oss rida tiillsammans, åkte på våran allra första tävling ihop, åkte på ridläger och ja, vi gjorde nästa allt ihop och vi va verkligen bästisar, vi kallade varandra för systrar på den tiden! Sen när Erika fick sin nya ponny Maja fick jag börja rida Fonzie, men jag va ju 12 år då och b-ponny va lite litet för mej och såsmåningom tog mamma&pappa beslutet att jag skulle få en alldeles egen ponny. Då dök Irish Harmony upp hemma hos oss. D-ponnyvalak kallad Hasse, då 15 år gammal, import irland, startad LB med föregående ägare Cecilia, tidigare startad upp till Msv hoppning och samtidigt kom Fia hem till oss med, sällskap till Hasse eftersom Erika hade andra ponnysar och Fia var väl ingen stjärna på tävlingsbanorna direkt.... Hasse var en ponny som gjorde allt i 110 knyck - pigg, het och studdsig - men som vi märke senare, så va han inte allt för rolig i hoppningen, han var en riktig stopper. Vi kämpade på några år men gav upp eftersom han kunde vara riktigt ful och dum. Då hittade vi en enormt biffig, kritvit skitponny vid namn Flint Grey i ett försöljningsstall i landvetter. Connemara valack, född 01 altså 7 år då, precis kommit in från Irland. Oriden, lat, ouppfostrad och allmänt skitjobbig! Men en riktig klippa i hoppningen, hade starter till MsvB+5 som 6-åring. Styrde man mot ett hinder så hoppade han, visserligen i hans egna, sävliga takt men han hoppade, no matter what! Jag föll pladask för Flinta, jag brydde mej inte om att han va som han var utan jag föll för hans personlighet och han kanske va oriden och jobbig men han tog ändå hand om mej... Så vi köpte honom och i agusti 2008 (?) om jag inte minnst fel så kom han hem till oss.Det blev mycket jobb, slit, svett och tårar med denna ponnyn. Hade jag köpt en ponny nu hade jag aldrg köpt Flinta, jag hade fattat att det var alldeles för mycket jobb för dom pengarna vi fick ge men nu är jag väldigt glad att det va Flinta och ingen annan som vi köpte. I början så va allt väldigt svårt, Flinta och Hasse var som dag och natt verkligen och jag fick verkligen kämpa på för att lära mej honom och vi tränade på och när det väl började ta sej, efter ett år eller nått när han äntligen började bli mer välriden, alla olater var borta - han bockade inte, han drog inte ner i huvet i marken, han sköt inte ut bogarna i varende sväng och gick dit han själv ville, han hade slutat bitas, kunde äntligen stå på gången, det gick att lasta honom, han gjock i form och va välbalanserad och fin, han va snällare, smalare, gick mycket bättre och jag red mycket bättre så blev han halt - hovledsinflammation. Han hade boxvila i nästan 1 månad, fick gå i sjukhage länge och det tog många, många månader innan vi var igång igen. Då va det lite som att börja om, vi hade tappat så gott som allt. Men vi kämpade på och tillslut började framgångarna komma. Vi hade nästan alltid nån rosett med oss hem på nästan varje tävling under det året, Flinta va långt ifrån snabbast men han kunde svänga och hoppade no matter what så han va en bra ponny i omhoppningarna och vi hade väldigt roligt tillsammans. Jag och Flinta har bara nästa år kvar på tävlingsbanorna nu, men vi har kommit väldigt lång ihop. Det får man faktist säga. Från att inte komma runt LD, hoppa 60-70 cm banor med 4 eller 8 fel som bäst, rida som en riktigt kratta, inte kunna gå i form eller ens fatta galopp, bitas och vägra lastas - har vi nu kommit till att starta LA och sikta Msv, Flinta är välriden och snygg, jag rider 1000 gånger bättre och har blivit tuff av allt slit med honom, han är snäll som en ängel och den mest väluppfostrade ponnyn man kan hitta och efter allt vi har gått igenom så har vi blivit väldigt tighta, Jenni och Flinta är lika självklart för mej som Pippi och ;Lilla gubben, lika självklart som att gräs är grönt på sommaren. Och jag och Erika, vi är fortfarande väldigt bra vänner även om vi inte ses så ofta, jag vet att hon alltid är en vän att lita på och jag älskar denna tjejen grymt mycket!!!!! ♥ och diggar hennes och emmas blogg, hoppas ni med gör det!! :)Och glöm inte att titta in på min blogg med, <a href="http://www.teamlabom.blogg.se/">www.teamlabom.blogg.se puss på er//Jenni__________________________________________________________________________________________
Grym tjej, great pony and a great story <3
//Erika o Emma
Kommentarer
Trackback
